brevtillminkarason

– Jaha…Varför flyttade mamman upp då? frågar familjerättssekretare och spänner ögonen i mig.

– Det borde du frågade henne om egentligen. Vi hade ju separerat och jag antar att hon ville ha stöd från sina föräldrar. Hon står sin mamma väldigt nära. Själva flytten föregicks av att jag kontakade familjerådgivningen och sökte om samarbetssamtal när hon avvek från överenskommet umgänge.

Jaha… Varför gjorde hon det?

– Ja, du. Det är en bra fråga. Hon är en känslomänniska och, ja, det har inträffat flertal gånger förut.

Vad fanns det för fler anledningar till att hon flyttade upp - tror du?

- Den största anledningen tror jag är att hon ville ha stöd och hjälp av sin mamma. Stöd och hjälp som hon anser att jag inte kan bidra med - vilket jag anser att jag självklart kan ge. Min upplevelse är att hon frånhållit och frånhåller mig möjligheten att kunna vårda min son. Till exempel så vägrar hon mig och min son egen tid, till exempel egna promenader och egen tid utan hennes närvaro. 

Varför gör hon det?
– Gissningsvis är hon rädd för att jag ska åka hem till mig med sonen. Göra samma sak som hon gjorde mot min son och mig när hon åkte till Norrland för ett år sedan.

Du menar att hon är rädd att du skulle kidnappa honom?
– Ja, det är möjligt, men kidnappa är ju fel ord. Vi har ju båda vårdnaden om honom.

Skulle du göra det?
– Nej, absolut inte. Jag skulle inte utsätta min son för det som hans mor har gjort mot honom och mig...