brevtillminkarason

SMS:et kom från mamman.

Enligt överenskommelse i TR ska jag just denna umgängeshelg ha 2 av 3 nätter med sonen.

Lördag och söndag skulle son och pappa sova ihop. Vilka dagar bestämdes på fredag morgon muntligen när pappa anlände vid 8.

Det blev alltså bara 1/3. För mamman bestämde sig helt plötsligt för att sova hemma en av nätterna.

Jag sa nej. Nej. Och nej. Men hon gav sig inte. Ringde till och med upp sin jurist för att kolla.

Så här löd hennes argumentering under de 30 minuter som diskussionen ägde rum:

1. Jag behöver faktiskt sova hemma och du kan inte hindra mig för det är mitt hem.

Jo, men enligt domstolen skulle höstens umgänge i norrland vara hemma hos dig. Om jag hade vetat de här förutsättningarna hade jag sett till att ordna en annan lägenhet.

2. Jag har varit sjukt snäll mot dig nu. Nu kan du vara det mot mig.

Eh…?

3. Jag har inte godkänt att du ska vara här fredag till måndag. Min advokat säger att du inte har någon rätt att kräva att du ska vara ensam med sonen nu.

Men… vi hade ju en överenskommelse. Sen några veckor innan jag kom upp. Sen i fredags. Annars hade jag aldrig bokat biljetterna torsdag em – måndag kväll. Vidare skickade du ju ett sms där du i princip sa att du skulle bryta mot avtalet. Och dina första argument motsäger faktiskt det här argumentet.

Mamman vidhöll att hon skulle sova hemma. Hon var helt bestämd med att jag hade bokat resa utan att få okej på att flytta dagar. Hon hade definitivt inte bekräftat och allt var mitt fel.

För att slippa bråk och stök sa jag slutligen:

Alltså, du har ju fel. Du bryter mot överenskommelsen. Det här tar jag med mig till tingsrätten. Så att du vet. Från och med nu vill jag inte sova med sonen i din lägenhet. Jag ordnar annat boende.

I sådana här lägen är det svårt att behålla lugnet. Det gör jag alltid dock. Andas lugnt och tänker att hon är, just, sjuk.

Jag är så här i efterhand är föga förvånad. Borde egentligen vidtagit mer åtgärder mot detta. Förutsett och förberett. Det är ju så här hon betett sig så länge jag känt henne.

För allt hon gör är rätt. Om hon skulle möta på motstånd eller motargument så ser hon till att i sin egen värld/hjärna forma så att allt blir logiskt och faller ut till sin fördel. Så att saker och ting faktiskt stöttar och ger stöd för hennes version, hennes vilja och beslut.

Så var det när hon fabulerade ihop anledningar till varför hon flyttade till Norrland.

Så var det när jag ville ta en promenad / break från ett bråk när vi bodde tillsammans – hon slängde sig på marken tog sig för magen och skrek ”missfall”.

Det var jag som var angripare när jag lyfte bort henne från mig efter att hon attackerat mig och klöst mig i halsen för att jag ville ta en time out från en diskussion som gått i stå. (Dessa diskussioner som ibland eskalerade till bråk dök ofta upp från ingenstans – min tes är att de var och är ett sätt för henne att få ut sin ångest).

Sjukt är det också inför varje resa ner till Stockholm med sonen. Har i alla fall varit hittills. Hon berättar att han är sjuk 2-3 dagar innan resan. Så att hon har möjligheten att… ja, göra som hon vill. Stanna hemma.

En gång ställde hon in resan och jag tvingades boka om resan till en kostnad på över 2000 kronor. Samtidigt saboterade hon (som du kan läsa om i tidigare inlägg) det planerade midsommarfirande. Det var nog hennes plan. Och det kostade mig nog min dåvarande relation som jag verkligen trodde och satsade på. Energin som borde riktats åt kärleken åts upp av min kamp mot den manipulativa mamman.

Därför måste jag ha rejäl dom på vårt umgänge. Först då kan jag gå vidare… involvera mig på riktigt. Bygga en nya familj, ett nytt hem, men en ny fantastisk kvinna.