brevtillminkarason

Idag är den svår. Tänker på dig. Fick din mammas svar och respons på min stämningsansökan om vårdnad och umgänge idag.

Hon kräver egen vårdnad av dig. Och anklagar mig för att inte bry mig om dig - och motarbeta själva vårdnaden.
Hon hänvisar till kontinuitetsprincipen - att du ska fortsätta bo och vårdas henne då så har varit fallet ett tag. Hon tog dig till Norrland utan min tillåtelse eller överenskommelse. Och hon hade för avsikt att komma tillbaka. Så blev det inte.

Hon tillät mig inte ens att få vara pappaledig.

Älskar dig min son! Och saknar dig.

Jag är fortfarande darrig efter eftermiddagens upplevelse. Har upplevt det otäcka några gånger tidigare - bland annat i somras - men det här tog verkligen priset.

Det hela började med att mamman vid halv tre tiden fick ett samtal från socialförvaltningen som ville göra en hemutredning (antagligen inför det interimiska beslutet och första mötet i rätten den 3:e mars). Hon måste upplevt det hela som väldigt kränkande och överraskande - för efter samtalet bröt hon ihop och skrek åt mig att ta med sonen till ett annat rum, att hon ville vara ensam. Så gjorde jag - och stängde dörren till sonens rum. Efter 20 sekunder sliter hon upp dörren och skriker att "Du ska fan inte stänga in dig med mitt barn". Därefter hör jag hur hon ringer sin mamma och gråter.

Efter 20 minuter dyker sonens mormor upp. (Det har hon gjort vid andra tillfällen då hennes dotter tyckt att det har varit jobbigt.)

Jag känner hur stämningen i lägenheten blir tjock och tung - så att det nästan går att skära ut "ångestkuber" ur luften.

Efter 10-15 minuters lek springer sonen in i köket där mormodern börjat baka bröd. Illa valt tillfälle tycker jag då hon och jycken hon tagit med sig drar uppmärksamhet och fokus från min och sonens lilla tid vi har. Men antagligen strategiskt - och en form av "säkerhet" och trygghet för mamman som så klart klandrar mig för sitt illamående.

Jag följer efter sonen in i köket och utsätts för åtskilliga frågor från mormorn.

"Varför har du gått till tinget?"
"Är det inte bättre att satsa pengarna på sonens utbildning?"
"Varför gör du det så omöjligt?"
Och så vidare...

Jag svarar att jag agerar så som jag anser bäst för att säkerställa min och sonens relation. Att de tidigare förhandlingarna har varit fruktlösa och faktiskt lett till att jag gång på gång blivit erbjuden sämre villkor, att kompromiss-viljan har varit noll - vilket på hon då menar att allt går att lösa med förhandling och samtal och jag menar att den tyvärr inte går att göra. Då börjar hon höja rösten. Jag ber att inte ha samtalet med tanke på att sonen står vid mina ben och vill upp i famnen.

Mormodern höjer rösten och fortsätter med anklagelser och frågor - varpå jag ber att inte ha samtalet med tanke på att sonen är närvarande. När hon inte slutar tar jag upp min mobiltelefon och säger att nu spelar jag in den här konversationen. Då blir det tyst... och jag går ut i vardagsrummet varpå mormorn följer efter undrar varför jag spelar in och frågar exempelvis varför inte farmorn bryr sig om sonen - och jag säger att hon visst gör det, men att mamman, vilket är sant, inte behagar att svara i telefon när farmor dagligen försökt ringa och tala med sin sonson.

Samtalet ebbar ut - och jag hör dem samtala i köket.

"Vi säger att han hotar oss" säger bland annat mormorn som också ringer för att kontrollera om det är olagligt att spela in samtal.

Lite senare säger hon:  "Du kommer hit och breder ut dig och tror att vi är din personal och ditt tjänstefolk"
Svarar: "Nope, jag är här för att umgås med din son"

Har skickat sms för att fråga hur hon egentligen tänker - eftersom mamman inte låter mig ha sonen själv.


Det känns verkligen, verkligen hemskt att min son måste uppleva detta. Jag kan ta det - men han, en lite kille på 1,5 år, har svårt att värja sig.

Hej min son,
idag har vi:
- Tagit tempen och tagit aldevon-sopp.
- Lekt med brandbilen jag tog med till dig från Stockholm.
- Lekt kurragömma med mobiltelefoner (ett sätt att lära dig prata i mobiltelefon och koppla min röst till mitt utseende). Det går ut på att jag ringer upp en av mobilerna som du får och sen så går jag och gömmer mig och du letar och jag ger ledtrådar.) Definitivt en favoritlek tycker du.
- Läst 6-7 böcker.

Sedan var det dags för mig att åka tillbaka. Du gav mig världens största krav och gav mig minst 10 pussar genom gallret. Nu vet jag inte när vi ses nästa gång. Din mamma berättade att hon inte kommer att ta med dig till Stockholm den 3 mars då det är första förhandling i tingsrätten. Det kan komma att dröja.

/M.

Shit. Idag gjorde det verkligen ont att lämna dig och gå till vandrarhemmet / hotellet jag bor på när jag är uppe och hälsar på dig.

Du var väldigt pappig - och ville sitta i famnen och kramas. Och du gav mig en puss genom grinden som ska se till att du att du inte trillar i trappan. Sen satte du du dig på golvet och tittade på mig och gjorde alla möjliga tricks för att visa hur duktig du är, liksom för att jag inte skulle lämna dig. Det fanns en sorg i dina ögon.

Jag sa: Jag kommer i morgon bitti. Så tidigt jag får och kan, min älskade son.

Nu sitter jag på mitt rum och fäller några tårar. Jag kommer i morgon. Så tidigt jag kan.

Hej,
sitter på samma kafé igen. Mamman ville ha en paus - och det var nog dags för hon var otrevlig som få.
La sig i hela tiden och insinuerade otrevligheter  - till den grad att min son reagerade och började skrika åt mig också.

Det finns ett fenomen som kallas PAS. Huruvida det är tillämpbart i det här fallet lämnar jag över till expertis. Men det känns inte helt främmande i såna här lägen.

Denna blogg består av brev till min son - och jag har beslutat att han så småningom ska få läsa en del texter om det verkar rimligt och vettigt.

Jag kommer dock också, har jag nu bestämt, att dokumentera de otrevligheter som mamman skapar. Dessa kommer jag inte att låta honom läsa. Vidare kommer jag också att berätta om själva tvist-processen från svenska rättsväsendet.

Just nu är jag arg och irriterad. Bland annat för att:
- Mamman (som brukligt) rättar mig i allt jag gör med sonen.
- Mamman brutalt sparkade bort mig från sängen när jag satte mig på ena ändenför att fixa något åt sonen.
- Knappt ger mig och sonen någon egentid. Exempelvis Inte tillåter att sonen och jag får gå ut på egen promenad.
- Ringer sin mamma och högt och tydligt pratar skit om mig (så jag hör) och förvånande nog hittar på (vårdnadsmässiga felaktiga) saker som jag har gjort när jag varit där på förmiddagen.
- Säger saker som "Du vet väl om att du riskerar att förlora allt det du har i Tingsrätten va?" (Vilket är bullshit eftersom jag inte har något att förlora)

Är nu mindre irriterad när jag fått ner dessa saker på pränt.

Nu är det dags att gå och tillbringa eftermiddagen med den fantastiska sonen. Here I come.

Har förflutit sedan jag kom upp hit. Du kände igen mig direkt och gav mig 5 stora kramar på 3 minuter. Och tiden vi tillbringat tillsammans har varit fantastisk.

Vi har:
- Läst 7-8 böcker och 2-3 av dina favoriter hela tre, fyra gånger.
- Badat i badhuset.
- Lekt med bilarna.
Och mycket, mycket mer.

Vi har ungefär 2,5 halv dag kvar innan jag måste åka tillbaka till Stockholm.

Idag ska jag laga middag till oss två - och så ska vi ut och leka i snön. Du är lite kinkig med maten nu - så jag ska verkligen anstränga mig så att det blir gott.

Just nu sitter jag på en restaurang och äter lunch. Du sover middag och vaknar om ungefär 30 minuter.


Vill också skriva att jag verkligen hoppas att du inte märker av den spänning som finns melllan dig och din mamma just nu.
Jag försöker verkligen att fokusera på dig och mig nu när jag är uppe. Och jag får intrycket av att din mamma också anstränger sig för att inte spela ut sina känslor för mycket.

Då är det förhandling vid tingsrätten i Stockholm. Din mamma får vet det i morgon.

Jag hoppas att jag kommer att träffa dig i mitten på februari som planerat.  Jag har köpt flygresa och tagit ledigt från jobbet.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi får ses.

Älskar dig massor!

/Pappa

Idag hade vi en kort video-chatt enligt vår plan. Det var kul att ses och prata lite. Du var trött - klockan var nästan halv nio.
Jag fick reda på att du lärt dig ett nytt ord. Bil. Du sa det två gånger. Jag visade upp din brandbil som är här hemma och berättade att jag kan ta med den nästa gång jag kommer upp.

Jag kommer att göra mitt yttersta för att vi ska kunna ha kontakt. I morgon skickas nämligen ansökan in till tingsrätten i Stockholm.

Skickar med en bild på hur det ser ut när vi chattar.

Det blev inte många timmar, men det var härligt och fantastiskt.

Min älskade son,
nu sitter jag på natbussen i norra delarna av Sverige Har nyligen pausat till vid ett hotell i Luleå. Passade på att ladda datorn så att jag kunde koppla upp mig och skriva ett brev till dig. 14 timmar tar resan - och jag har lyckats sova i alla fall fem timmar. kommer att vara ganska pigg när jag träffar dig.

Din mamma (som var på bra humör den här veckan och lät mig prata med dig massor) berättade att ni har bastu numera. Och att du och jag kan och får bada. Ser verkligen fram mot det.

Bussen tog jag för flygbiljetterna var väldigt dyra. Och så är jag framme tidigt på morgonen så att vi får två hela dagar tillsammans.

På bussen finns mest pensionärer och äldre människor. De flesta pratar finska. En tant hade köpt en mp3-spelare och lyssnade på reggae, två andra som satt bredvid varandra blev lite kära och pratade och kramades hela natten. Det var lite jobbigt - för jag satt nära och försökte sova.

Jag har med paketet från julafton - som jag visade dig på videochatten.

Snart ses vi! Jag längtar massor!

Hej min kära son, idag har jag beställt personbevis. Till tingsrätten. Du och din mamma är fortfarande skrivna i Stockholm.

Efter att jag förklarat mitt ärende och ordnat så att personbevisen skickas började jag må illa och kräktes. Det kommer nog att bli jobbigt det här, men vara värt varje krona och sekund av stress och press.

Det berättade mamma igår.

Du skulle firat ju med pappa och din lite yngre kusin och faster och farmor och bonus-farfar och några
till. Men din mamma sa nej några veckor innan jul. Vi pratades vid i åtta minuter via videolänk.

Där din pappa var kom Tomten med ett paket till dig. Från din kusins farföräldrar. Det skramlar om det.


Det är ju onsdag och när jag, strax innan du skulle sova, blev uppringd av dig och din mamma kunde jag visa upp det. Du tittade nyfiket på det och skrattade. Du har förstått att det är spännande med paket. Du sträckte dig efter det.

Du får det nästa gång vi ses kära son. Vet dock inte när det blir. Har frågat din mamma när jag kan komma upp för att träffa dig men hon svarar inte. Vi ses och talas vid förhoppningsvis på söndag.

Det är då vi ses och pratar. I ungefär 15 minuter.

Din mamma berättade att du tycker att det är lite konstigt. Att du gick och letade efter mig bakom dataskärmen. Men du vet att det är pappa - för jag har hört att du ropar "pappa, pappa" när du hör att din mamma pratar med mig i telefonen. Se dyker jag upp på dataskärmen.

Du försöker berätta saker för mig. Jag lyssnar och frågar. Och du berättar. Sen sjunger vi lite. Imse vimse spindel med handrörelserna du har lärt dig på förskolan.

Tills mamma säger att det räcker och stänger ner datorn.

Jag säger alltid två gånger "Jag älskar dig". En gång när jag ser dig. Och en gång när vi säger hej då. Så att du vet. Så att du inte tvivlar. I början visste du inte riktigt hur du skulle hantera det. Du grimaserade lite. Känslor. Saknad. Tror jag.

Hej min kära son,
med kärlek har jag startat denna blogg i vilken jag kommer att skriva till dig de stunder jag önskar att jag kunnat vara nära dig, de stunder jag försökt nå dig utan att lyckas. När du kanske en dag läser det här vill jag att du ska veta att jag inte struntade i dig - att jag inte gav upp dig utan kamp.

När inte din mamma idag ville låta mig tala med dig via videotelefon så ringde jag upp farmor istället. Vi pratade om dig med kärlek och om att du en dag även kommer att få vara med oss.

Vill att du ska veta att jag tänker på dig massor, varje dag och varje timme. Det gör vi alla.

Vill också berätta att jag idag har beslutat att gå till rätten för att en gång för alla säkerställa att du får tillgång till mig - att vi får vår egen tid.

Kramar
din pappa (som just nu fäller stora tårar av kärlek och saknad)