brevtillminkarason

Nu: äntligen en uppdatering av vad som hände när du var här fem dagar för två veckor sedan.

Det största var nog att din faster och kusin och farfar kom och hälsade på dig. Vi fikade pannkakor och du lekte med din kusin. Han är drygt 1,5 år - och du är ju 2. Det gick ganska bra, även om du var lite blyg i början.


På bilden nedan från vänster: Du, din kusin, faster, farfar (med kaffekopp i handen) och fasters man.

Dagen innan och efterföljande dag gick vi och badade i Sicka-sjön. Du fick sitta både på pappas och farfars axlar. Och så matade vi så klart ankorna och en hel svanfamilj som kom på besök. 

Vi gick också på junibacken (hade planerat att gå på skansen men det regnade). Där tycker du det var jätteskoj - och du fashinerades över råttan i sagotåget. Och blev lite rädd av draken Katla. Jobbigt var det dock att det så mycket folk överallt.

Som vanligt var du verkligen kräsen med maten älskade son.  Pannkakor, köttbullar, makaroner och färska majskolvar gick dock ner utan problem.

Våra fem dagar tillsammans har varit fantastiska kära son. Jag berättar inom kort mer.

Boendetraktamente och reseersättning juli/augusti umgänge överfört enl ök.

Mvh

XXX pappa

Käre son,
din pappa semestrar i Värmland några dagar nu. Jag försökte få dig lite längre tid under sommaren, men din mamma tillät inte. Hoppas, hoppas att det kan bli verklighet nästa sommar i stället.
 
Om du vore här så skulle vi:
- Leka med din faster och farbror som är 5 respektive 7 år. Men du kommer att träffa dem nästa vecka - och jag visade dem precis bilder på dig.
- Bada bastu och bada i sjön hos pappas gamla barndomskompis Marie. Hon kom alldeles nyss tillbaka och till Värmland från New York. Hon bor egentligen i Stockholm och sa att hon gärna vill träffa dig när du kommer till Stockholm nästa vecka.
- Åka med farfars två sportbilar - en Porsche och en Lotus.
- Fiska.
- Gå i pappas gamla trollskog.
- Leka med din kusin Otto som är ett halvt år yngre än du. Du har faktiskt inte träffat Otto än…

Alla här frågar hur det är med dig. Jag berättar om vad vi gjort i förra veckan och hur bra du är på att springa, klättra och prata. Jag berättar hur kul du tycker det är med bilar och du ibland kan vara ett riktigt busfrö.

kram från pappa
(som precis ska bada bastu med farfar som hälsar att han ser fram mot att träffa nästa vecka)

Hej kära son,
sitter på ett tåg igen. Denna gång på väg till farmor och farfars och mina hemtrakter. Med tåg tar det ungefär 2,5 timme att åka dit. Man åker mot Oslo, som är Norges huvudstad. Strax innan man kommer fram till Sveriges största sjö som heter Vänern är man framme.

Vill berätta två saker - och båda har med engagemang att göra. Din farfar gifter sig i morgon. Ska berätta om bröllopet här i bloggen sen och hur din farfar, farmor, faster och farbror och alla andra släktingar har det.

Den andra saken jag vill berätta är att jag ska engagera mig. Skrev följande till en person i föreningen som heter Pappa - Barn.

"Jag har som jag också sa per telefon har jag genomgått en vårdnadstvist efter att mamman tagit vår son med sig, flyttat till Kalix från Stockholm och mer eller mindre vägrat umgänge. Har personligen upplevt den diskriminering som fäder utsätts för i hos myndigheter. Har också upplevt den förtvivlan och maktlöshet som man som pappa känner.

Har massor med engagemang och kunskap (från mediabranschen) som jag gärna delar med mig av i ert arbete.

Det viktigaste anser jag är att sätta fokus på de här frågorna genom debatt och spridning av olika case som visar på den faktiska systematiska diskriminieringen."

Fick sedan positivt svar och vi ska höras av inom kort igen.

Kramar från pappa

Huh, denna provocerande kvinna tillika mor till min kära son.

I helgen kastade hon ur sig följande helt plötsligt:
”Jag hade kunnat skita i att åka till Stockholm den här umgängeshelgen. Bara så att du vet”.
”Jaha, varför då?” frågade jag.
Hennes svar uteblev först varpå jag frågade på nytt och hon svarade.
”Det blev för ekonomiskt tungt för mig förra gången.”

What the fuck?
Jag betalade flygresa, bussresa, boende i hennes egen lägenhet (200 kr/natten), mat för sonen (och bjöd henne på flera middagar och frukost).

Hon använde tiden i Stockholm till att hälsa på bekanta och shoppa.

Hon valde att inte säga mer - utan började tjafsa om andra irrelevanta saker.


Mamman har för övrigt ett arbete nu, men väljer att inte betala för några resor.

Vidare sa hon att hon vid samma tillfället att hon nog skulle sluta sitt arbete i oktober (strategi inför de stundande fortsatta förhandlingarna i november?)

Ett mönster i hennes beteende är att hon alltid försöker provocera fram känslor hos mig, när hon själv mår dåligt eller måste hantera en konflikt. I detta fallet visade det sig att hennes föräldrar – som enligt mig utövar stort inflytande över henne – ville åka på utflykt med sonen (och mig) och henne två mil utan centralorten ligger en badplats vid havet. Samt hade arrangerat en släktmiddag på söndagen.

Eftersom jag och min son är väldigt bundna till centalorten där inga badstränder finns valde vi att tacka ja till inbjudan att följa med till stranden. Det hade ju bara varit att fråga - likaså om det var okej att vi avbröt vårt umgänge lite tidigare för sonen skulle vara med på släktträffen.

Hej kära son,
Nu är pappa på väg hem till Stockholm igen.


Nu har det blivit klart att du vet var pappa bor. Och du vet att man "flyger planen" till Stockholm.

Hujedamig vilken härlig vecka vi haft.  I sju hela dagar har vi umgåtts. Det har varit fantastiskt.

Vi har:
-    Badat i sjön och havet
-    Lekt i lekparken
-    Gått på loppis
-    Tittat på bilar och traktorer
-    Gått promenader
-    Chattat med farmor via Skype
-    Sprungit ifatt
-    Badat bastu
-    Fikat – och ätit glass nästan varje dag.

Vi har också lagat mycket mat. Och jag kan lova dig att du är väldigt kräsen med maten, tror nästan att du håller på att bli vegetarian.

Jag har bjudit på bland annat följande:
-    Tortellini (2 olika varianter)
-    Pasta och köttfärssås
-    Grönsaker som majskolv, paprika, gurka
-    Ugnsbakad falukorv med rotmos
-    Pannkaka
-    Hemmagjorda hamburgare
-    Smörgås
-    Yoghurt och flingor
-    Kokt moror + riven färsk morot
Och alla möjliga varianter på ovanstående ingredienser.

Det som du äter med stor aptit är:
-    Varma eller kalla pastaskruvar doppade i ketchup
-    Mosad färskpotatis med mycket smör
-    Pannkaka
-    Majskolv (varje dag)
-    Havrepuffar och yoghurt.

Du är med andra ord ganska kräsen och svår med maten, käre son. Man måste alltid har lite pastaskruvar och ketchup i beredskap.

Om tre veckor ses vi igen kära son.

Hej kära son, jag sitter på ett nattåg på väg upp till Norrbotten igen. Sitter i restaurangvagnen och dricker lite te, äter en bit choklad (du vet inte vad det är än) och skriver brev till dig.

Vid 10-tiden i morgon bitti ringer jag på dörren. Har förhandlat mig till sju hela dagar tillsammans - mot att din mamma och du inte behövde resa ner den här gången. Fantastiskt ska det bli.


För en timme sedan passerades Gävle.  Skickar med en färsk bild jag just tog ut genom fönstret. Det har börjat skymma.



Jag delar kupé med en musiker - han bor i Piteå och spelar i ett irländsk band. Jag hade med mig mat - tortellini (som du älskar), ägg och tonfisk - som jag åt och det skrämde nog iväg honom en stund. I restraurangvagnen sitter ett par tyska turister, ett par raggare och två familjer.


Kram från din pappa!

Ps. Skickar med en bild från förra gången jag var uppe. Vi tar foton och skakar på huvet samtidigt. Ds.

Halva dagen har vi tillbringat med att:

- Plantera blommor på balkongen (som du kallar "kongen")
- Åka med farmor och bonusfarfar till affären. Där fick du en trehjuling, en potta och en fotboll.
- Ätit lunch (bestående av ägg, majs och grönsaker - du gillade inte fiskbullarna jag först lagade till.

Du vaknade precis till - och började gråta. Du hade tappat nappen. Hoppas du sover en timme till för sen ska vi gå ut på en picknick i en park med djur.

Jag måste också berätta om hur fantastiskt det var att träffas. När jag mötte upp dig på Arlanda lös du som en sol och ropade högt "Pappa, pappa, pappa".

Vi har två härliga dagar kvar tillsammans.


/pappa
 

Efter många om och men är det är klart att du äntligen kommer ner. Några dagar försent, men en halv midsommarafton och lite tid tillsammans är bättre ingen midsommar afton alls. Väntar nu på sjukintyg.

I morgon ska jag köpa dig en promenadvagn, en trehjuling (i födelsedagspresent) och lite sommarkläder.

Kram pappa

Ytterligare en incident inträffade inte alltför länge sedan.

Mamman hade bokat tid hos en familjerättssekreterare i samhället där hon bor för att gå igenom sommaren och mer ingående komma överens om umgänget. Istället för att gå igenom vad hon sagt valde hon att ösa skit över mig.
- Om hur jobbigt det var att samarbeta
- Hur dåligt allting fungerade
- Hur orolig hon var och så vidare

Jag satt stilla och besvarade kritiken - och löste problemen så gott det gick. Många saker hade jag aldrig hört tidigare - eller var mer eller mindre nonsens. Som att det var så jobbigt att jag måste äta hennes mat när jag hade umgänge i hennes lägenhet. Bullshit, jag tog med min egen och sonens mat.

Rent konkret föreslog sekreterarna att jag skulle låna deras jourlägenhet för umgänge. Skitbra idé tycker jag - men inte mamman - som blev alldeles ursinnig och skrek åt sekreterarna att de inte förstod henne och vad hon menade. Det slutade med att mamman återigen rusade ut ur rummet. Precis som hon hade gjort på Södermalm...

Efteråt pratade hon om hur dumma i huvet de var.

 

För att visa på god vilja och skapa relation med myndigheten (tycker det är bra och viktigt för att visa på att jag verkligen försöker) ringde jag upp vederbörande person och sa att det var en bra idé som jag verkligen vill genomföra. Hade ett halvtimmas samtal där jag också undrade om vårt möte hade dokumenterats, et cetera. Nej, det hade det inte. Har lovat att återkomma med datum inför höstens umgängestillfällen.

De här personerna är alltså de som kommer att granska mamman (och mig) i en eventuell framtida tvist. Frågan är hur jag ska göra nu. Ska jag vara rak på sak och berätta min story och att jag vill ha stöd i detta eller ska jag fortsätta dokumentera mammans sabotage?

 

Och hur och när ska jag kunna berätta för dig kära son? När kommer du kunna förstå? När kommer du kunna få perspektiv? Och hur kommer du att kunna stå emot och värja dig mot hennes känsloutbrott? Jag har ännu inte sett henne få dem på eller runt dig… jag hoppas innerligt att du slipper. Kramar från din pappa.

 

 

Här är ett inlägg om mammans troliga sjukdom.

Har ju sedan länge samlat erfarenhet om emotionell instabilitet. Ändå sedan min mamma och min syster (båda utbildade och verksamma socionomer) konfronterade mig och frågade om mamman kunde ha något "åt det hållet".

Så här beskrivs den i Vårdguiden:

"Borderline personlighetsstörning yttrar sig på olika sätt. Den som fått sjukdomen känner sig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Psykoterapi och medicinering används för att förhindra återfall. Om du misstänker borderline bör du kontakta din vårdcentral eller öppenpsykiatrin.

Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet."

Problemet är bara att det är mycket liten andel som inser att något är fel och kan acceptera sin sjukdom.

 

"Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden." står det vidare i vårdguiden.

Även wikipedia har en bra förklaring - och det var den "checklistan" för diagnosen som fick mig att uppsöka en anhörigförening för att lära mig mer:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självskadande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Här är källan

 

Efter att jag under flera möten delat erfarenheter var jag ganska säker på att jag var något på spåren. Skamsen över att ha gått bakom ryggen, över att ha forskat på egen hand - men samtidigt glad över att ha hittat något. Började inse att det inte var mig det måste vara fel på i allting…

 

Sedan vi började träffas har jag anat att något är knasigt. Det har jag fått bekräftat - framför allt genom att stora delar av ovanstående har slagit in under årens lopp. Dock inte punkt fyra i speciellt stor utsträckning, men resten: check, check, check...

Så den stora frågan är då vad jag ska göra med kunskapen. Har hittills delat den med:

- Nära vänner
- Två nära arbetskollegor som är medvetna om min kamp
- Min närmaste familj och min flickvän
- En familjebehandlare på Södermalms stadsdelsförvalning dit jag slutligen lyckdes få mamman i slutet på januari 2008. Samtalet tog dock slut snabbt. Mamman som började med att ösa skit över mig i 10 minuter - rusade kränkt ut då jag började berätta hur jag såg på saker och ting. Familjebehandlaren som såg och förstod läget hjälpte mig med strategin innan vårdnadstvisten. Slutligen var det bara en sak han rekommenderade: "Gå till tinget - förr eller senare måste du göra det".

Yppade det också i samband med vårdnadstvisten - för familjerättssekreteraren som jag citerat här i bloggen. Hon sa: "Det här är allvarligt. Vill du verkligen att det ska tas med i protokollet? Det kan förstöra rätt mycket i samband med första förhandlingen." Jag valde att avstå då. Kanske var det dumt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du är magsjuk - säger din mamma. Det har du varit sedan i lördags.

Nu vägrar hon prata i telefon. Jag har ingen aning hur du mår. Och hon vägrar boka om flygbiljetten. 

Nu var det fyra veckor sedan vi sågs sist. Jag försökte få till ett skype-samtal i helgen, men din mamma tillät det inte.

Käre son, jag är så himla ledsen. Jag saknar dig djupt i hjärtat. Jag är så himla ledsen för att din mamma är så sjuk att hon sätter sina egna känslor före ditt bästa. Hon utestänger dig från din pappa. Jag sitter här och gråter. Gud så ledsen jag är min käre son. Så ledsen.

Hej igen kära son,
Jag funderar på att komma upp ett par år, tills mamma vill flytta ner till Stockholm eller tills du fyller fem och kan flyga själv ner till Stockholm.

Jag har hittat ett jobb som kan mig där uppe.

Det känns just nu som om att jag är otillräcklig här nere. Vi ses 4 dagar var tredje vecka - och det är inte mycket.

/Pappa

Hej kära son, vi har precis haft fyra fantastiska dagar tillsammans. Vi har:
- Läst böcker
- Badat i badhuset
- Tittat på tv
- Lekt kurragömma
- Lekt med en studsboll (med en bil i)
- Lärt dig massor med nya ord (som till exempel haka).
- Lekt tafatt

Lagat mat, exempelvis:
- Korv och pastasoppa (som du älskade).
- Körrfärssås och pasta
- Hemmagjorda hamburgare med majskolv (som du också älskade och åt så att magen spände ut).
- Korvstroganoff med matvete (som inte var en höjdare enligt dig).

kramar från pappa

18.30 var det bestämt att vi skulle prata via Skype. När det gått tio minuter utan att ni kommit online ringde jag din mamma - och fem gånger till ringde jag innan jag var tvungen att gå till tvättstugan.

19.07 ringde ni upp på Skype -  pappa var i tvättstugan och Malin svarade att pappa skulle återkomma.

Pappa ringde och ringde. Bara så att du vet, min käre son. Jag försökte.

Jag sitter i Kalix i rummet intill där min härliga son ligger och sover. Har varit här snart i fyra dagar. Det är tredje umgängestillfället sedan domstolsförhandlingarna i början på mars.

Överenskommelsen är i stora drag följande: Son och pappa umgås fyra dagar mellan 9-5 var tredje vecka. Pappa står för alla kostnader eftersom mamman saknar inkomst  - eller saknade - nu har hon jobb i Kalix och borde kunna betala för sin flygresor själv.

Stämningen mellan mamman och mig är så där. Jag har magont och dålig känsla i kroppen.

Följande har inträffat vid detta umgängestillfälle:
- Mamman dröjer sig kvar i lägenhet där umgänge sker (hon använder de två extratimmar hon ger (får stanna till sju cirka) som förhandling för att hon ska få stanna i lägenheten och hålla koll.
- Mammans pappa dyker upp och frågar om pappan är barnvakten.
- Mamman anklagar pappan för att vara på dåligt humör (vilket jag iofs var pga ovanstående mycket medvetna provocering ).
- Mamman ringer sin mamma/psykologen (som hon gör 10-15 ggr/dag) och högljutt uttalar missnöje över pappa och insinuerar misskötsel.
- Jag säger att det är bäst att ha umgänge i kommunens lägenhet - som familjerätten (ett eget inlägg i sig) föreslagit när vi var där sist. Mamman tolkar detta som ett hot.
- Jag bjuder in mamman till midsommarfirande i Stockholm (där umgänge kommer att ske). Hon säger "Aldrig i livet".

Mammans plan är antagligen att driva sak om egen vårdnad eftersom hon vid flera tillfällen påstår att det är svårt att samarbeta med mig.

Så trött, så trött på mammans sjukdom och hennes manipulativa sätt. Det sägs att borderline ska klinga av så småningom. Måtte så vara fallet -- om inte annat för min fantastiska sons skull.

Ps. Har fått mycket stöttning och kraft av min mor och kära och älskade flickvän. Tack! Ds.

Så ofta kommer vi att umgås min kära son.

Fyra dagar var tredje vecka. Till en början i norrland där du bor - sen kommer du att komma ner mer frekvent till mig och vårt hem i Stockholm. Där står din säng och väntar. Där står dina leksaker och böcker.

Det kommer att bli fantastiskt.

Kära son,
tingsrätten är en plats där man hamnar om man inte kommer överens eller om man gjort något dumt eller nåt annat där det ska utrönas om hur

Din mamma och pappa var där idag. I ett rum med en ordförande som skulle hjälpa oss att komma överens hur vi skulle ha det med dig. Som jag berättat tidigare vill ju inte din mamma att du och jag ska umgås ensamma och att du ska bo hos mig ibland.

Nu har vi kommit överens. I alla fall det här året ut. Det känns bra. Om några veckor ses vi igen.

Berättar mer om hur det kommer att se ut framöver i morgon kanske. Nu är jag väldigt trött och måste vila.

/Pappa

– Jaha…Varför flyttade mamman upp då? frågar familjerättssekretare och spänner ögonen i mig.

– Det borde du frågade henne om egentligen. Vi hade ju separerat och jag antar att hon ville ha stöd från sina föräldrar. Hon står sin mamma väldigt nära. Själva flytten föregicks av att jag kontakade familjerådgivningen och sökte om samarbetssamtal när hon avvek från överenskommet umgänge.

Jaha… Varför gjorde hon det?

– Ja, du. Det är en bra fråga. Hon är en känslomänniska och, ja, det har inträffat flertal gånger förut.

Vad fanns det för fler anledningar till att hon flyttade upp - tror du?

- Den största anledningen tror jag är att hon ville ha stöd och hjälp av sin mamma. Stöd och hjälp som hon anser att jag inte kan bidra med - vilket jag anser att jag självklart kan ge. Min upplevelse är att hon frånhållit och frånhåller mig möjligheten att kunna vårda min son. Till exempel så vägrar hon mig och min son egen tid, till exempel egna promenader och egen tid utan hennes närvaro. 

Varför gör hon det?
– Gissningsvis är hon rädd för att jag ska åka hem till mig med sonen. Göra samma sak som hon gjorde mot min son och mig när hon åkte till Norrland för ett år sedan.

Du menar att hon är rädd att du skulle kidnappa honom?
– Ja, det är möjligt, men kidnappa är ju fel ord. Vi har ju båda vårdnaden om honom.

Skulle du göra det?
– Nej, absolut inte. Jag skulle inte utsätta min son för det som hans mor har gjort mot honom och mig...