Onsdagar och söndagar

Det är då vi ses och pratar. I ungefär 15 minuter.

Din mamma berättade att du tycker att det är lite konstigt. Att du gick och letade efter mig bakom dataskärmen. Men du vet att det är pappa - för jag har hört att du ropar "pappa, pappa" när du hör att din mamma pratar med mig i telefonen. Se dyker jag upp på dataskärmen.

Du försöker berätta saker för mig. Jag lyssnar och frågar. Och du berättar. Sen sjunger vi lite. Imse vimse spindel med handrörelserna du har lärt dig på förskolan.

Tills mamma säger att det räcker och stänger ner datorn.

Jag säger alltid två gånger "Jag älskar dig". En gång när jag ser dig. Och en gång när vi säger hej då. Så att du vet. Så att du inte tvivlar. I början visste du inte riktigt hur du skulle hantera det. Du grimaserade lite. Känslor. Saknad. Tror jag.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0