Det kan hända att vi inte kommer att höras på ett tag nu...

Idag hade vi en kort video-chatt enligt vår plan. Det var kul att ses och prata lite. Du var trött - klockan var nästan halv nio.
Jag fick reda på att du lärt dig ett nytt ord. Bil. Du sa det två gånger. Jag visade upp din brandbil som är här hemma och berättade att jag kan ta med den nästa gång jag kommer upp.

Jag kommer att göra mitt yttersta för att vi ska kunna ha kontakt. I morgon skickas nämligen ansökan in till tingsrätten i Stockholm.

Skickar med en bild på hur det ser ut när vi chattar.

Nu kan du ropa pappa, pappa

Det blev inte många timmar, men det var härligt och fantastiskt.


På nattbussen - om en timme ses vi

Min älskade son,
nu sitter jag på natbussen i norra delarna av Sverige Har nyligen pausat till vid ett hotell i Luleå. Passade på att ladda datorn så att jag kunde koppla upp mig och skriva ett brev till dig. 14 timmar tar resan - och jag har lyckats sova i alla fall fem timmar. kommer att vara ganska pigg när jag träffar dig.

Din mamma (som var på bra humör den här veckan och lät mig prata med dig massor) berättade att ni har bastu numera. Och att du och jag kan och får bada. Ser verkligen fram mot det.

Bussen tog jag för flygbiljetterna var väldigt dyra. Och så är jag framme tidigt på morgonen så att vi får två hela dagar tillsammans.

På bussen finns mest pensionärer och äldre människor. De flesta pratar finska. En tant hade köpt en mp3-spelare och lyssnade på reggae, två andra som satt bredvid varandra blev lite kära och pratade och kramades hela natten. Det var lite jobbigt - för jag satt nära och försökte sova.

Jag har med paketet från julafton - som jag visade dig på videochatten.

Snart ses vi! Jag längtar massor!

Har beställt personbevis

Hej min kära son, idag har jag beställt personbevis. Till tingsrätten. Du och din mamma är fortfarande skrivna i Stockholm.

Efter att jag förklarat mitt ärende och ordnat så att personbevisen skickas började jag må illa och kräktes. Det kommer nog att bli jobbigt det här, men vara värt varje krona och sekund av stress och press.

Du kallar mamma för pappa

Det berättade mamma igår.

En försenad julklapp väntar på dig...

Du skulle firat ju med pappa och din lite yngre kusin och faster och farmor och bonus-farfar och några
till. Men din mamma sa nej några veckor innan jul. Vi pratades vid i åtta minuter via videolänk.

Där din pappa var kom Tomten med ett paket till dig. Från din kusins farföräldrar. Det skramlar om det.


Det är ju onsdag och när jag, strax innan du skulle sova, blev uppringd av dig och din mamma kunde jag visa upp det. Du tittade nyfiket på det och skrattade. Du har förstått att det är spännande med paket. Du sträckte dig efter det.

Du får det nästa gång vi ses kära son. Vet dock inte när det blir. Har frågat din mamma när jag kan komma upp för att träffa dig men hon svarar inte. Vi ses och talas vid förhoppningsvis på söndag.

Onsdagar och söndagar

Det är då vi ses och pratar. I ungefär 15 minuter.

Din mamma berättade att du tycker att det är lite konstigt. Att du gick och letade efter mig bakom dataskärmen. Men du vet att det är pappa - för jag har hört att du ropar "pappa, pappa" när du hör att din mamma pratar med mig i telefonen. Se dyker jag upp på dataskärmen.

Du försöker berätta saker för mig. Jag lyssnar och frågar. Och du berättar. Sen sjunger vi lite. Imse vimse spindel med handrörelserna du har lärt dig på förskolan.

Tills mamma säger att det räcker och stänger ner datorn.

Jag säger alltid två gånger "Jag älskar dig". En gång när jag ser dig. Och en gång när vi säger hej då. Så att du vet. Så att du inte tvivlar. I början visste du inte riktigt hur du skulle hantera det. Du grimaserade lite. Känslor. Saknad. Tror jag.







Jag försökte idag också...

Hej min kära son,
med kärlek har jag startat denna blogg i vilken jag kommer att skriva till dig de stunder jag önskar att jag kunnat vara nära dig, de stunder jag försökt nå dig utan att lyckas. När du kanske en dag läser det här vill jag att du ska veta att jag inte struntade i dig - att jag inte gav upp dig utan kamp.

När inte din mamma idag ville låta mig tala med dig via videotelefon så ringde jag upp farmor istället. Vi pratade om dig med kärlek och om att du en dag även kommer att få vara med oss.

Vill att du ska veta att jag tänker på dig massor, varje dag och varje timme. Det gör vi alla.

Vill också berätta att jag idag har beslutat att gå till rätten för att en gång för alla säkerställa att du får tillgång till mig - att vi får vår egen tid.

Kramar
din pappa (som just nu fäller stora tårar av kärlek och saknad)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0