En vecka
Är i norrland. Det är massor med snö kvar här. I Stockholm har den smält undan ganska rejält.
Nu har vi en härlig vecka tillsammans.
Kram pappa.
Nu har vi en härlig vecka tillsammans.
Kram pappa.
En liten historia om människans själ - och andevärldens existens
Hej kära son,
jag ska berätta något för dig - som kan tyckas vara svårt och lite konstigt och, ja, lite osannolikt kanske.
Alla människor har en själ som är odödlig - den lever vidare när kropp dör. Exakt hur det fungerar vet jag inte, men jag är ganska övertygad om att det är så. På din mormors sida är det väldigt många som har bra "kontakt" med andevärlden. De känner på sig saker, får meddelanden, upplever närvaro av andar och själar som vill meddela sig av en eller annan anledning. Jag har fått under årens lopp höra om dessa händelser, om andarnas närvaro och hur de meddelar sig.
Jag, din pappa, är ju ingenjör och väldigt vetenskapligt orienterad, men jag är faktiskt väldigt övertygad om att det finns en andevärld parallellt med "vår verklighet". Dels med anledning av, bland annat med anledning av vad din farmor varit med om (och din farfar bekräftat att fysiska händelser ägt rum, som lampor börjat snurra och temperaturen snabbt gått ner) men också för att jag själv varit med om en del saker. Senast häromdagen då din farfar kom för att hälsa.
Jag satt och åt lunch med en av din farfars affärsbekanta i den lilla orten där farfar bodde och där jag växte upp. Plötsligt så fick jag för mig att prata lite om begravningen, hur fin den varit och vilka som varit där - jag sa att det var härligt att så många kommit, att min pappa hade så många vänner som månade om honom. Precis då, när jag sagt det, kände jag en hand på min axel, som om någon stod bakom mig och ville mig något. Jag kände närvaro, energi, men det kunde omöjligt vara någon bakom mig eftersom jag satt med ryggen på en vägg. Sen kände jag lugn och harmoni, och det började plötsligt gå upp för mig vem som varit på besök.
Det här händer nästan alla som förlorar en närstående person. Strax efter bortgången så tar personen farväl från sina nära och kära genom att besöka dem. Din farmor hade samma upplevelse som jag häromdagen.
Det kan ju tyckas lite skrämmande, men är det inte det minsta. Och det härliga är ju att man får veta att personen har det bra (på andra sidan).
Saknar dig massor! Ska bli skönt att ses i veckan.
Kramar pappa
Ps. Bifogar en bild på hur man ofta klär sig när man går på begravning. Svart kostym, vit skjorta, vit slips (när man är släkt med personen som går bort.) Ds
jag ska berätta något för dig - som kan tyckas vara svårt och lite konstigt och, ja, lite osannolikt kanske.
Alla människor har en själ som är odödlig - den lever vidare när kropp dör. Exakt hur det fungerar vet jag inte, men jag är ganska övertygad om att det är så. På din mormors sida är det väldigt många som har bra "kontakt" med andevärlden. De känner på sig saker, får meddelanden, upplever närvaro av andar och själar som vill meddela sig av en eller annan anledning. Jag har fått under årens lopp höra om dessa händelser, om andarnas närvaro och hur de meddelar sig.
Jag, din pappa, är ju ingenjör och väldigt vetenskapligt orienterad, men jag är faktiskt väldigt övertygad om att det finns en andevärld parallellt med "vår verklighet". Dels med anledning av, bland annat med anledning av vad din farmor varit med om (och din farfar bekräftat att fysiska händelser ägt rum, som lampor börjat snurra och temperaturen snabbt gått ner) men också för att jag själv varit med om en del saker. Senast häromdagen då din farfar kom för att hälsa.
Jag satt och åt lunch med en av din farfars affärsbekanta i den lilla orten där farfar bodde och där jag växte upp. Plötsligt så fick jag för mig att prata lite om begravningen, hur fin den varit och vilka som varit där - jag sa att det var härligt att så många kommit, att min pappa hade så många vänner som månade om honom. Precis då, när jag sagt det, kände jag en hand på min axel, som om någon stod bakom mig och ville mig något. Jag kände närvaro, energi, men det kunde omöjligt vara någon bakom mig eftersom jag satt med ryggen på en vägg. Sen kände jag lugn och harmoni, och det började plötsligt gå upp för mig vem som varit på besök.
Det här händer nästan alla som förlorar en närstående person. Strax efter bortgången så tar personen farväl från sina nära och kära genom att besöka dem. Din farmor hade samma upplevelse som jag häromdagen.
Det kan ju tyckas lite skrämmande, men är det inte det minsta. Och det härliga är ju att man får veta att personen har det bra (på andra sidan).
Saknar dig massor! Ska bli skönt att ses i veckan.
Kramar pappa
Ps. Bifogar en bild på hur man ofta klär sig när man går på begravning. Svart kostym, vit skjorta, vit slips (när man är släkt med personen som går bort.) Ds
Din farfars begravning
Hej kära son,
när en människa dör så begraver man personen. I torsdags begravdes din farfar. Så här såg det ut då.
Kistan i kyrkan. Det var cirka 100 personer där - och även kommunalrådet var där för din farfar var en viktig person för kommunens näringsliv. Många hade också skickat blommor till begravningen.
Din farfars bröder, son, systerson och din fasters man bar kistan till graven.
Graven med alla blommorna.
när en människa dör så begraver man personen. I torsdags begravdes din farfar. Så här såg det ut då.
Kistan i kyrkan. Det var cirka 100 personer där - och även kommunalrådet var där för din farfar var en viktig person för kommunens näringsliv. Många hade också skickat blommor till begravningen.
Din farfars bröder, son, systerson och din fasters man bar kistan till graven.
Graven med alla blommorna.
Sista bilden på dig och farfar
Hej kära son,
din farfar har väldigt plötsligt och oväntat gått bort. Han blev bara 56 år.
Det här är en av de sista bilderna som är tagna på er tillsammans. Vi var på väg till badstranden i Sickla sjö där vi badade och åt glass.
Det är synd att ni inte hann träffas mer. Förhoppningsvis har du ändå några fina minnen från honom. Ska skriva ut några riktigt bra bilder på när ni två är tillsammans och rama in och ge till dig. Bilder på när ni leker med presenter han gett till dig och från badstranden.
Begravningen är på torsdag, men du kommer inte att närvara. Din mamma är lite stökig igen. Att du fortfarande för liten för begravning håller jag med om - men att hon fortsätter att förstöra för vår relation och vårt umgänge är helt ofattbart.
Älskar dig!
kramar
/Pappa
