brevtillminkarason

Hej igen kära son,
Jag funderar på att komma upp ett par år, tills mamma vill flytta ner till Stockholm eller tills du fyller fem och kan flyga själv ner till Stockholm.

Jag har hittat ett jobb som kan mig där uppe.

Det känns just nu som om att jag är otillräcklig här nere. Vi ses 4 dagar var tredje vecka - och det är inte mycket.

/Pappa

Hej kära son, vi har precis haft fyra fantastiska dagar tillsammans. Vi har:
- Läst böcker
- Badat i badhuset
- Tittat på tv
- Lekt kurragömma
- Lekt med en studsboll (med en bil i)
- Lärt dig massor med nya ord (som till exempel haka).
- Lekt tafatt

Lagat mat, exempelvis:
- Korv och pastasoppa (som du älskade).
- Körrfärssås och pasta
- Hemmagjorda hamburgare med majskolv (som du också älskade och åt så att magen spände ut).
- Korvstroganoff med matvete (som inte var en höjdare enligt dig).

kramar från pappa

18.30 var det bestämt att vi skulle prata via Skype. När det gått tio minuter utan att ni kommit online ringde jag din mamma - och fem gånger till ringde jag innan jag var tvungen att gå till tvättstugan.

19.07 ringde ni upp på Skype -  pappa var i tvättstugan och Malin svarade att pappa skulle återkomma.

Pappa ringde och ringde. Bara så att du vet, min käre son. Jag försökte.

Jag sitter i Kalix i rummet intill där min härliga son ligger och sover. Har varit här snart i fyra dagar. Det är tredje umgängestillfället sedan domstolsförhandlingarna i början på mars.

Överenskommelsen är i stora drag följande: Son och pappa umgås fyra dagar mellan 9-5 var tredje vecka. Pappa står för alla kostnader eftersom mamman saknar inkomst  - eller saknade - nu har hon jobb i Kalix och borde kunna betala för sin flygresor själv.

Stämningen mellan mamman och mig är så där. Jag har magont och dålig känsla i kroppen.

Följande har inträffat vid detta umgängestillfälle:
- Mamman dröjer sig kvar i lägenhet där umgänge sker (hon använder de två extratimmar hon ger (får stanna till sju cirka) som förhandling för att hon ska få stanna i lägenheten och hålla koll.
- Mammans pappa dyker upp och frågar om pappan är barnvakten.
- Mamman anklagar pappan för att vara på dåligt humör (vilket jag iofs var pga ovanstående mycket medvetna provocering ).
- Mamman ringer sin mamma/psykologen (som hon gör 10-15 ggr/dag) och högljutt uttalar missnöje över pappa och insinuerar misskötsel.
- Jag säger att det är bäst att ha umgänge i kommunens lägenhet - som familjerätten (ett eget inlägg i sig) föreslagit när vi var där sist. Mamman tolkar detta som ett hot.
- Jag bjuder in mamman till midsommarfirande i Stockholm (där umgänge kommer att ske). Hon säger "Aldrig i livet".

Mammans plan är antagligen att driva sak om egen vårdnad eftersom hon vid flera tillfällen påstår att det är svårt att samarbeta med mig.

Så trött, så trött på mammans sjukdom och hennes manipulativa sätt. Det sägs att borderline ska klinga av så småningom. Måtte så vara fallet -- om inte annat för min fantastiska sons skull.

Ps. Har fått mycket stöttning och kraft av min mor och kära och älskade flickvän. Tack! Ds.