En halv midsommarafton är bättre än ingen alls
I morgon ska jag köpa dig en promenadvagn, en trehjuling (i födelsedagspresent) och lite sommarkläder.
Kram pappa
Hejsan!
Hittade din blogg efter ditt inlägg på FL igår..
usch, jag kan inte ens tänka mig vad du går igenom,
att vara förälder är ens rättighet att ha umgäng med sitt barn.
Tycker det är fruktansvärt omoget, rent ut sagt utav barnets mamma, nu efter att jag har läst hela bloggen.
Kämpa vidare!
En vacker dag kommer nog din son att förstå allt vad som har hänt.
Styrkekram Cecilia
Tack för stärkande ord.
Både i rätt och moraliskt anser jag att man som förälder inte har så mycket rätt till sina barn - utan det är ju barnet som har rätt till båda sina föräldrar.
Nu har jag läst igenom din blogg och jag tycker du är stark. Önskar dig lycka till!
Underbart att han kommer ner! Jag tror ni kommer få det kanonmysigt. Han längtar nog efter dig precis lika mycket som du längtar efter honom. När tiden kommer så kommer han att förstå allt.
Jag jobbar inom privatpsyk och ser/hör en hel del om dagarna. De som är absolut jobbigast att jobba med är just borderline. De flesta som har barn har ingen kontakt med dem pga att barnen inte vill. De har sett igenom föräldern och all skit som de fått tagit genom uppväxten.
Hej.
Jag har själv haft umgängesproblem med min pappa under hela min uppväxt (är 18 år). Dock inte pga av att min mamma ej tillåtit, utan det beror på min pappa som flyttade utomlands när jag var 6 år. Som mest (efter hans flytt) har vi träffats någon vecka per år.
Jag önskar jag haft en sån pappa som du istället, du bryr dig om ditt barn så fruktansvärt mycket och jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och din son. Blev verkligen berörd när jag läste igenom din blogg. Det ÄR tufft, och att växa upp på det sättet är tufft, men din son kommer att förstå en dag, det kan jag lova dig.
Jag hoppas som sagt att allting löser sig i framtiden för er och att ni får en jättehärlig midsommar tillsammans!
Kram Rebecca
Fortsätt kämpa är allt jag kan säga!! Känner igen massor... Tack för att du delar med av dina fina ord och tankar.. // J
Keep going! Du ska se att det ordnar sig, ge aldrig upp du verkar ha den styrkan för att klara det här! Hoppas ni har det trevligt på midsommar, Lycka till.
Fortsätt kämpa. Jag hoppas det ger resultat en dag. Håller tummarna!
åh herregud jag sitter bara och gråter. Jag har arbetat med många personlighetsstörda men de flesta av dem har snarare struntat i sina barn, men det är klart att de kan hålla stenhårt i dem istället. Oavsett är det ju inte bra för varesig dig eller din son! Jag önskar er all lycka till i framtiden och hoppas att du får ensam vårdnad och att mamman får umgänge, jag tror det skulle bli bäst så. Fortsätt kämpa!!
Jag lovar dig, ge aldrig upp din son, jag bor ihop med en men som har kämpat och han fick rätten på sin sida. Kämpa och kämpa, han är DIN son.
