brevtillminkarason

Dagligen brottas vi människor med impulser och tankar att göra konstiga och spontana och irrationella saker.

Följande har jag nedkämpat idag:
- Ringa sonens mamma och berätta för henne att hon är sjuk
- Ringa sonens mamma och berätta för henne att hon sjuk och en form av psykopat
- Ringa flygbolaget och fråga hur det är möjligt att ordna (pengar inget problem) en person som sonen kan flyga med från Luleå till Stockholm trots att han är lite för liten för det egentligen.
- Högljutt skälla ut en person på jobbet som betett sig ansvarslöst och tagit sig stora friheter (det gör jag i morgon istället)
- Bjuda den blonda söta tjejen på konsum på en kaffe.
- Ringa sonens mormor (som är psykolog!) och berätta att mamman är sjuk. (fast det vet hon nog redan)
- Skicka mail till mammans kompisar och berätta att mamman är sjuk och att förstör massor för sin son och hans far.
- Köpa en stor falukorv och göra stroganoff på äkta grädde.
- Köpa en stor chokladkaka.
- Gå på krogen och dämpa ångesten med några fernet branca och en stor stark.
- Köpa en fjärde Petter Thoen-tavla till sonen.
- Ta flyget upp till Norrland och hämta min son.

När jag betraktar listan så kan jag inte annat än att konstatera att den innehåller i princip två kategorier av impulser.
1. Vara nära min son.
2. Fly verkligheten.

Huh…