brevtillminkarason

På Scheelegatan 7 i Stockholms sågs jag och din mamma, våra advokater – och en riktigt gammal gråhårig domare som skrev långsamt med blyertspenna i block. Vi skulle försöka komma överens om hur du och jag ska umgås och bo.

Först så såg det mörkt ut. Din mamma och jag ville så olika saker.

Jag ville att du skulle vara i Stockholm - hemma hos mig, att du och jag också skulle ha en familj tillsammans. Jag berättade att jag ville att du skulle få lära känna din farmor, farfar, faster, farbror, din kusin Otto – din pappas kompisar och deras barn. Jag ville att vi skulle kunna åka på egna resor. Till Gotland, till Värmland – eller till och med utlandet. Jag ville att du skulle få använda den säng som står här hemma - den säng som jag en gång haft när jag var liten. Jag berättade att du behöver din pappa också.

Och så kommer det att bli till stor del. Och jag kommer att fortsätta åka upp till dig ibland.
Men du kommer att komma ner mer och mer till Stockholm.

Din mamma sa att hon ville flytta ner till Stockholm. Det har hon sagt många gånger. Men nu sa hon det så att den gråhåriga domaren med blyertspennan hörde.

Om hon gjorde det skulle vi inte behöva ses var bara tredje vecka – utan mycket oftare. Men var tredje vecka är bättre än ingenting och när vi ses så kommer vi att ha många dagar, ibland hela veckor, tillsammans.


Kramar
Pappa