Stadskontoret ger nobben - fattiga pappor får inte träffa sina barn om mammorna bråkar
- Ja, Lena Fredkvist, Familjerätten.
- Hej, jag heter XX och ringer med anledning av, ja, ett sannolikt kommande umgängessabotage. Har du tid ett par minuter?
- Jaha, ja, berätta så kanske jag har det.
- Så här ligger det till. Jag har delad vårnad om vår son, och domslut på umgänget och ska ha sonen över julen men jag tror och misstänker att mamman kommer att strunta i det. Så jag skulle vilja ha hjälp, och någon att prata med om det här. Hur jag ska göra för att bemöta det - säkerställa så att vår son får umgås med sin pappa enligt det överenskomna umgänget.
– Varför skulle hon göra det för?
- För att hon har gjort det förut och jag har en känsla och indicier på att hon kommer att göra det. Jag skulle vilja ha hjälp med handräckning eller vad det kallas.
– Det kan vi inte hjälpa till med. Då måste du vända dig till domstolen. Men jag föreslår att du först pratar med ditt ombud du hade vi själva förhandlingen i Tingsrätten.
– Men det kostar ju massor med pengar och jag vill inte gå den vägen nu. Vi har hyfsad dialog och så nu. Jag vill prata med någon hos er om detta. Hur jag kan göra för att säkerställa umgänget och så.
– Men det kanske räcker med att du pratar en timme med ditt ombud. Då blir det inte så mycket pengar.
– Men jag vill ju inte det. Utan ha hjälp från er. Jag vill inte koppla in advokater igen.
– Men vi inte hjälpa dig med. Det vi kan göra är att hjälpa er ha ett samarbetssamtal. Men det måste vara frivilligt. Vill hon det?
– Det vet jag inte än. Men det vore ju bra. Det skulle vara bra - för hon bråkar om att överenskommelsen inte är okej, inte funkar för henne.
- Men hon måste vilja.
– Men om hon inte vill då… (vilket är troligt eftersom hon är bordeline-case som är rädd att myndighetsfolket ska se det sjuka, tänker jag)
– Nä, då kan vi inte hjälpa till.
– Ok… Hmm... Så ni kan inte hjälpa mig på något sätt?
– (Tystnad) Nej. Du borde prata med ditt ombud.
Nu kan jag ju vidta från myndigheten föreslagen åtgärd eftersom jag har pengar. Men tänk om jag varit en fattig arbetslös pappa. Helt jävla hjälplös man hade varit.
- Hej, jag heter XX och ringer med anledning av, ja, ett sannolikt kommande umgängessabotage. Har du tid ett par minuter?
- Jaha, ja, berätta så kanske jag har det.
- Så här ligger det till. Jag har delad vårnad om vår son, och domslut på umgänget och ska ha sonen över julen men jag tror och misstänker att mamman kommer att strunta i det. Så jag skulle vilja ha hjälp, och någon att prata med om det här. Hur jag ska göra för att bemöta det - säkerställa så att vår son får umgås med sin pappa enligt det överenskomna umgänget.
– Varför skulle hon göra det för?
- För att hon har gjort det förut och jag har en känsla och indicier på att hon kommer att göra det. Jag skulle vilja ha hjälp med handräckning eller vad det kallas.
– Det kan vi inte hjälpa till med. Då måste du vända dig till domstolen. Men jag föreslår att du först pratar med ditt ombud du hade vi själva förhandlingen i Tingsrätten.
– Men det kostar ju massor med pengar och jag vill inte gå den vägen nu. Vi har hyfsad dialog och så nu. Jag vill prata med någon hos er om detta. Hur jag kan göra för att säkerställa umgänget och så.
– Men det kanske räcker med att du pratar en timme med ditt ombud. Då blir det inte så mycket pengar.
– Men jag vill ju inte det. Utan ha hjälp från er. Jag vill inte koppla in advokater igen.
– Men vi inte hjälpa dig med. Det vi kan göra är att hjälpa er ha ett samarbetssamtal. Men det måste vara frivilligt. Vill hon det?
– Det vet jag inte än. Men det vore ju bra. Det skulle vara bra - för hon bråkar om att överenskommelsen inte är okej, inte funkar för henne.
- Men hon måste vilja.
– Men om hon inte vill då… (vilket är troligt eftersom hon är bordeline-case som är rädd att myndighetsfolket ska se det sjuka, tänker jag)
– Nä, då kan vi inte hjälpa till.
– Ok… Hmm... Så ni kan inte hjälpa mig på något sätt?
– (Tystnad) Nej. Du borde prata med ditt ombud.
Nu kan jag ju vidta från myndigheten föreslagen åtgärd eftersom jag har pengar. Men tänk om jag varit en fattig arbetslös pappa. Helt jävla hjälplös man hade varit.
Kommentarer
Trackback
