brevtillminkarason

Det är viktigt att tandkrämen smakar bra.

Hej kära son,
sitter och jobbar över lite. Längtar tills nästa torsdag då du ska komma ner.

Kram pappa.

På Scheelegatan 7 i Stockholms sågs jag och din mamma, våra advokater – och en riktigt gammal gråhårig domare som skrev långsamt med blyertspenna i block. Vi skulle försöka komma överens om hur du och jag ska umgås och bo.

Först så såg det mörkt ut. Din mamma och jag ville så olika saker.

Jag ville att du skulle vara i Stockholm - hemma hos mig, att du och jag också skulle ha en familj tillsammans. Jag berättade att jag ville att du skulle få lära känna din farmor, farfar, faster, farbror, din kusin Otto – din pappas kompisar och deras barn. Jag ville att vi skulle kunna åka på egna resor. Till Gotland, till Värmland – eller till och med utlandet. Jag ville att du skulle få använda den säng som står här hemma - den säng som jag en gång haft när jag var liten. Jag berättade att du behöver din pappa också.

Och så kommer det att bli till stor del. Och jag kommer att fortsätta åka upp till dig ibland.
Men du kommer att komma ner mer och mer till Stockholm.

Din mamma sa att hon ville flytta ner till Stockholm. Det har hon sagt många gånger. Men nu sa hon det så att den gråhåriga domaren med blyertspennan hörde.

Om hon gjorde det skulle vi inte behöva ses var bara tredje vecka – utan mycket oftare. Men var tredje vecka är bättre än ingenting och när vi ses så kommer vi att ha många dagar, ibland hela veckor, tillsammans.


Kramar
Pappa

På något konstigt sätt börjar det ordna sig, käre son.

Din mammas och pappas advokater har pratat och nu ska jag boka flygbiljetter. Du kommer ner till Stockholm den 26 november och stannar till den 1 december. Gud så jag längar efter att träffa dig.

Hoppas att vi pratas vid per telefon eller skype snart. Älskar dig!

kram
pappa

Ps. Hundarna i soffan hälsar. Ds.

Mamman svarar:
1. Jag har tagit sprutan och jag tycker du ska ta sprutan för att skydda honom då han bara är 2 år och inte få ta den ännu.
Förstår inte varför det är så svårt? XXX sjukdomar har jag koll på! Det har dött ett helt friskt barn i grannkommunen.

2.  Våra advokater har inte kommit överens ännu ang. umgänget så du kan ju vänta tills det är klart.

Jag svarar:
Hej,
1. Det har varit svårt eftersom jag inte fått göra det. Men fick höra igår att de har släppt på nu. Är för övrigt sjuk - och gissningsvis så är det den grejen jag har nu.

2. Svar är på väg. Jag ska boka biljetter. Ungefärliga tider?

Du svarade inte på fråga 3. Kan jag inte ens få säga hej i telefonen… För XXX skull.

Mamman svarar:


Jag svarar:
Hej igen,
men nu förstår jag inte vad du menar med bråk?

Vi måste ju boka biljetterna om vi ska få några. Ditt ombud har svar när som helst antar jag. Mailade mitt ombud för några timmar sen.

Men YYY, varför låter du inte XXX prata med sin pappa? Han måste ju längta ihjäl sig.

Tja,
jo, mailar om tre saker.

1. Du ringde ju nyss och frågade om XXX och svininfluensan. XXX har ju redan haft den ju - vi var ju och tog prover på sjukhuset när jag var uppe vid ett tillfälle. Minns du? Du var också sjuk då. Du sa att testresultatet visade att det var svininfluensa. Då borde han väl inte behöva vaccinera sig...?

2. Ska nu boka biljetter till den 26:e, 3:e och 6:e... önskemål om tider?

3. Snälla, snälla, kan jag inte få en chatt med XXX snart. Har ju mailat och bett om det flera gånger utan att du svarat. För XXX skull...

Ville tacka lite.

Tack pappa, mamma, kära syster.

Tack ni också som lagt till musik i spellistan. Marie, Martina, Erika…

Din pappas kompis har gjort en tidning som du säkert kommer att gilla. Tar med ett ex tills nästa gång vi ses.

Hej kära son,
jag tänker på dig.

Jag har bett din mamma om att vi ska få en skype-sejour. Hon svarar inte.

På torsdag skulle du egentligen ha kommit ner till Stockholm. Hem till pappa. Det kommer att dröja några veckor innan vi ses. Minst. Men jag tänker på dig. Massor. Så att du vet.

Din trehjuling står här i vardagsrummet. Den står intill din bilmatta. Och i soffan väntar de stora hundarna på dig.

kram
pappa

Go son, go down to the water
And see the women weeping there
Then go up into the mountains
The men, they are weeping too.
Father, why are all the women weeping?
They all are weeping for their men
Then why are all the men there weeping?
They are weeping back at them.

This is a weeping song
A song in which to weep
While all the men and women sleep.
This is a weeping song
But I won't be weeping long.

Father why are all the children weeping?
They are merely crying son.
O, are they merely crying father?
Yes, true weeping is yet to come.

This is a weeping song
A song in which to weep
While all the little children sleep.
This is a weeping song
But I won't be weeping long.

O father tell me are you weeping?
Your face seems wet to touch.
O then I'm so sorry father
I never thought I hurt you so much.

This is a weeping song
A song in which to weep
While we rock ourselves to sleep.
This is a weeping song
But I won't be weeping long
No. I won't be weeping long

Nick Cave, weeping song

Gör en spellista i Spotify och gråter en sväng. Varsågoda.

I musiken och konsten hämtar vi kraft

Det går att  lägga till musik i spellistan. Gör gärna det om du kan och har lust.

Dagligen brottas vi människor med impulser och tankar att göra konstiga och spontana och irrationella saker.

Följande har jag nedkämpat idag:
- Ringa sonens mamma och berätta för henne att hon är sjuk
- Ringa sonens mamma och berätta för henne att hon sjuk och en form av psykopat
- Ringa flygbolaget och fråga hur det är möjligt att ordna (pengar inget problem) en person som sonen kan flyga med från Luleå till Stockholm trots att han är lite för liten för det egentligen.
- Högljutt skälla ut en person på jobbet som betett sig ansvarslöst och tagit sig stora friheter (det gör jag i morgon istället)
- Bjuda den blonda söta tjejen på konsum på en kaffe.
- Ringa sonens mormor (som är psykolog!) och berätta att mamman är sjuk. (fast det vet hon nog redan)
- Skicka mail till mammans kompisar och berätta att mamman är sjuk och att förstör massor för sin son och hans far.
- Köpa en stor falukorv och göra stroganoff på äkta grädde.
- Köpa en stor chokladkaka.
- Gå på krogen och dämpa ångesten med några fernet branca och en stor stark.
- Köpa en fjärde Petter Thoen-tavla till sonen.
- Ta flyget upp till Norrland och hämta min son.

När jag betraktar listan så kan jag inte annat än att konstatera att den innehåller i princip två kategorier av impulser.
1. Vara nära min son.
2. Fly verkligheten.

Huh…

Pratade med mitt ombud idag.

Nu har vi mammans strategi ganska klart för oss.

Hennes förslag för de kommande två åren har kommit fram. Det är helt galet. Sämre umgänge vad vi har idag. I princip allt umgänge ska ske i Norrland. Och i princip bara umgänge dagtid.

Hon försöker behålla makten. Kommer att anklaga mig för antagligen både det ena och det andra.

Huh… så otäckt manipulativ och strategisk. Bara, bara, bara hon inte är sådan mot min älskade son.

Ska be en bön ikväll igen. Snälla, snälla Gud, skippa rättvisa.

Det är svårt att förklara och beskriva den smärta som förlusten, eller frånvaron, av ens eget barn skapar.
Den är, i alla fall för mig, ganska fysisk, och svart, tung, fuktig och enormt svår att fäkta bort. Den liksom ömsom krampar ömsom förlamar musklerna får en att spänna käken i oregelbundna attacker – själva stressen och smärtan resulterar i sömnlösa nätter, förvirring, svajigt humör. Ilskan, frustrationen, smärtan är så påtaglig att man är långt ifrån den människa man brukar vara. Jag har länge sökt efter någon form av botemedel – men lyckats finna det jag söker. Och jag snarare fjärmar mig från människor än närmar mig dem. Frågan hur det är med sonen gör lika ont varje gång.

Och plötsligt förstår jag människorna med vita streck på armarna. De som skär, eller skurit sig. Jag förstår suget efter att låta den fysiska smärtan tränga ut den psykiska. Ersätta det plågsamma med något mindre smärtsmart. För en stund få andrum, låta själen vila, när kroppen jobbar med att täta de hål som bladet snittat upp. Gud vad jag förstår.
Jag förstår också dem som inte orkar – de som ger upp och väljer den enkla vägen.

En dryg vecka innan mamman och sonen ska komma ner för  dimper följande ner på mailen.

"Hej igen!
Hur jag än vrider & vänder på det så får jag inte till det. Jag vill därför byta helg med dig så att vi kommer ned 3-6 december istället. Du har ju tidigare bytt helger tex. när din syrra gifte sig så jag hoppas att det går bra."

I flera dagar har jag legat på om att få boka flygbiljetterna. Svar har undvikits och uteblivit - och det enda hon har bett om är att få samordna resan så att TR och umgänge passar ihop. Jag har bett om datum för att boka. Inget svar, förrän det som kom idag kl 13.25.
Det finns heller ingen förklaring till varför hon inte säger sig kunna åka ner. Umgängesdatumet har varit känt i över ett halvår.

Wah… jag blir galen. Så jävla sjukt oansvarigt lilla mamman. Så jävla illa mot vår son. Förstå snälla du. Han saknar sin pappa och hoppar upp och ner av glädje att få se pappa när vi har skype-samtal (som jag fick tjata mig till i helgen).

Den 17:e november har vi TR-förhandling igen. Hon har skickat över förslag jag inte fått ännu. Anledning till att hon gör så här är antagligen att jag vill ses i TR - vilket hon inte vill. Som en liten bestraffning liksom. Du köper inte mina förslag - då jävlas jag med dig. Den hon straffar är ju sonen.

Man undrar ju när gud börjar skippa rättvisa. Ikväll ska jag be aftonbön.

Jag uppfattar ju, som jag tidigare skrivit, mamman som sjuk. Det svåra är att bevisa det.

Ofta låter hennes argument förnuftiga och rimliga – även om de ibland är helt bisarra och förvrängda i hennes fantasi. I hennes värld finns bara hon. I hennes värld är det hon tycker och säger sanningen.

 

Jag tror jag vet var det sjuka härstammar ifrån.

 

Mamman har en i alla fall enligt min mening osund relation med sin mamma. De pratar cirka 25-30 gånger per dag i telefon. Mest skvaller och skitsnack, har jag hört. Vem som legat med vem och vilket elände som drabbat vem.

 

Visst kan man vara bra kompis med sina föräldrar. Men jag tror att mamman, och pappan för den delen, göder det sjuka – är nog roten till det på något konstigt sätt.

 

Mamman berättade en gång i tiden när vi började träffas att hennes pappa var ond. Hon brast ut i gråt och menade att pappan mobbat henne sedan hon var liten. Att hon kallat henne för tjock och var allmänt elak och ond.

 

Hon berättade också att hennes pappa haft älskarinnor när hon varit liten. Att han träffat dem hemma hos sin mamma – alltså mammans farmor, med hennes goda vilja. Först efter konfrontationen och rejält med bråk kunde mamman tillgodogöra sig en solidarisk bodelning av skogsfastigheterna (ca 6000 hektar om jag inte missminner mig) värda närmare 20 miljoner kronor vid en eventuell separation.

 

Ofta är mormodern hätsk mot män. Anklagar för griserier och så vidare. Bitterheten smittar nog av sig. Och vice versa. Lika barn leka bäst. Mor och dotter. Mot världen. Tänker jag.

 

Kan inte sluta undra över var det sjuka började. När och hur fröet såddes. Jag tror att det jag precis skrivit om har något med det att göra. Men.. ska inte älta eller fundera för mycket över det här. Tjänar ingenting till.

 

Det viktiga är ju att ha plan och vara konsekvent och säkra umgänget med sonen. Minimera mammans möjlighet att sabotera och sätta käppar i vårt umgänge.

 

 

Söndagen den 25 oktober 14.35: ”Jag tänker sova hemma inatt”

SMS:et kom från mamman.

Enligt överenskommelse i TR ska jag just denna umgängeshelg ha 2 av 3 nätter med sonen.

Lördag och söndag skulle son och pappa sova ihop. Vilka dagar bestämdes på fredag morgon muntligen när pappa anlände vid 8.

 

Det blev alltså bara 1/3. För mamman bestämde sig helt plötsligt för att sova hemma en av nätterna.

 

Jag sa nej. Nej. Och nej. Men hon gav sig inte. Ringde till och med upp sin jurist för att kolla.

 

Så här löd hennes argumentering under de 30 minuter som diskussionen ägde rum:

 

1. Jag behöver faktiskt sova hemma och du kan inte hindra mig för det är mitt hem.

Jo, men enligt domstolen skulle höstens umgänge i norrland vara hemma hos dig. Om jag hade vetat de här förutsättningarna hade jag sett till att ordna en annan lägenhet.

 

2. Jag har varit sjukt snäll mot dig nu. Nu kan du vara det mot mig.

Eh…?

 

3. Jag har inte godkänt att du ska vara här fredag till måndag. Min advokat säger att du inte har någon rätt att kräva att du ska vara ensam med sonen nu.

Men… vi hade ju en överenskommelse. Sen några veckor innan jag kom upp. Sen i fredags. Annars hade jag aldrig bokat biljetterna torsdag em – måndag kväll. Vidare skickade du ju ett sms där du i princip sa att du skulle bryta mot avtalet. Och dina första argument motsäger faktiskt det här argumentet.

 

Mamman vidhöll att hon skulle sova hemma. Hon var helt bestämd med att jag hade bokat resa utan att få okej på att flytta dagar. Hon hade definitivt inte bekräftat och allt var mitt fel.

 

För att slippa bråk och stök sa jag slutligen:

Alltså, du har ju fel. Du bryter mot överenskommelsen. Det här tar jag med mig till tingsrätten. Så att du vet. Från och med nu vill jag inte sova med sonen i din lägenhet. Jag ordnar annat boende.

 

I sådana här lägen är det svårt att behålla lugnet. Det gör jag alltid dock. Andas lugnt och tänker att hon är, just, sjuk.

 

Jag är så här i efterhand är föga förvånad. Borde egentligen vidtagit mer åtgärder mot detta. Förutsett och förberett. Det är ju så här hon betett sig så länge jag känt henne.

 

För allt hon gör är rätt. Om hon skulle möta på motstånd eller motargument så ser hon till att i sin egen värld/hjärna forma så att allt blir logiskt och faller ut till sin fördel. Så att saker och ting faktiskt stöttar och ger stöd för hennes version, hennes vilja och beslut.

 

Så var det när hon fabulerade ihop anledningar till varför hon flyttade till Norrland.

Så var det när jag ville ta en promenad / break från ett bråk när vi bodde tillsammans – hon slängde sig på marken tog sig för magen och skrek ”missfall”.

 

Det var jag som var angripare när jag lyfte bort henne från mig efter att hon attackerat mig och klöst mig i halsen för att jag ville ta en time out från en diskussion som gått i stå. (Dessa diskussioner som ibland eskalerade till bråk dök ofta upp från ingenstans – min tes är att de var och är ett sätt för henne att få ut sin ångest).

 

Sjukt är det också inför varje resa ner till Stockholm med sonen. Har i alla fall varit hittills. Hon berättar att han är sjuk 2-3 dagar innan resan. Så att hon har möjligheten att… ja, göra som hon vill. Stanna hemma.

 

En gång ställde hon in resan och jag tvingades boka om resan till en kostnad på över 2000 kronor. Samtidigt saboterade hon (som du kan läsa om i tidigare inlägg) det planerade midsommarfirande. Det var nog hennes plan. Och det kostade mig nog min dåvarande relation som jag verkligen trodde och satsade på. Energin som borde riktats åt kärleken åts upp av min kamp mot den manipulativa mamman.

 

Därför måste jag ha rejäl dom på vårt umgänge. Först då kan jag gå vidare… involvera mig på riktigt. Bygga en nya familj, ett nytt hem, men en ny fantastisk kvinna.

Du börjar bli stor nu käre son. Du till och med tömmer pottan i toan själv. Idag fick du dina första kalsonger. Storlek 98/104. Svarta med ödlor på.

Det var länge sedan jag skrev här sist. Inte haft tid riktigt. Vi har just haft fyra fantastiska dagar igen – i Norrland.
Innan det var du en vecka i Stockholm. Vi gjorde massor med härliga och roliga saker och vi fick äntligen lite vardag ihop.

Du äter ungefär samma saker som förut med tillägget skalade varmkorvar doppade i massor med ketchup. Fattiga riddare är också en ny favorit.

Senaste månaderna har du lärt dig att prata Mycket. Och så har du blivit envis. Riktigt envis.

Återkommer snart.

Kram pappa.

Käre son,

sitter på flyget mellan Luleå och Stockholm och skriver. Vi har återigen haft fyra härliga dagar tillsammans torsdag till söndag.

 

Vi har (över som vanligt läst massor med böcker, lekt med bilarna och tittat på barnfilm hemma) bland annat gjort :

- Badat bastu (Du älskar det)

- Badat i badhuset och åkt vattenrutschkanan

- Lekt i lekparken

- Hälsat på mamma på jobbet (när hon hade eventet ”Gör om mig”)

- Handlat en bok, två bilar och en mjuk och kramgo vovve

- Klättrat på berget i skogen

 

Och så har du har lärt dig räkna; ett, två, tre och ja ända till tio. Och pratar tre ordsmeningar. Och potttränar duktigt. I badhuset sa du ”Pinka” och jag frågade om vi ska gå till pottan och du sa ”ja” och så gjorde vi. (Sen pinkade du din bilmatta också, på storstadskomplexet som du kallar "Stohom"… :-) )

 

Favoritmåltider (du är fortfarande lite svår med vad du äter):

- Pasta och köttfärssås

- Pommesfritt och grönsaker

- Köttbullar med dopp

- Macka med smör

- Majskolv

- Kokta smörslungade morötter

- Melon av alla dess slag

 

Ses igen om två och en halv vecka

 

Massor av kramar från pappa!

 

Häromdagen så blev du porträtterad av en känd konstnär. Din mamma berättade och skicka en bild på målningen. Enligt konstnären, som målar människans aura kommer du att skapa ljus med händerna, till exempel koreograf eller skapa texter (som din pappa). Därför håller du i en ficklampa - den fanns aldrig alltså på riktigt.

Här är målningen:



Jag har under våren och sommaren köpt lite tavlor till dig på auktion. Popkonst/litografier av Petter Thoen. Jag visade dem för dig och berättade lite om dem när du var här sist. "Mannen" säger du och pekar på tavlorna. De hänger ovanför din säng och här är två av dem.



Tänker på dig varje gång jag ser tavlorna. Saknar dig hårt, käre son. Men snart ses vi igen.